30. Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men klä dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung, när han drog ut i striden.
31. Men kungen i Aram hade givit en befallning åt de trettiotvå befälhavarna över vagnarna och sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."
32. När befälen över vagnarna fick se Josafat, tänkte de: "Det där är säkert Israels kung", och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Josafat upp ett rop.
33. Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.
34. Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad."
35. Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen.
36. Vid solnedgången gick ett rop genom hären: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!"
37. Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där.
38. När man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade i det - så som Herren hade sagt.
39. Vad som mer finns att säga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
40. Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.
41. Josafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.
42. Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.
43. Han vandrade i allt på sin fader Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon.