9. Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt Herren. Också kung David gladde sig mycket.
10. David lovade Herren inför hela församlingen. David sade: "Lovad vare du, Herre, vår fader Israels Gud,från evighet till evighet!
11. Dig, Herre, tillhör storhet och makt,härlighet och glans och majestät,ja, allt vad i himlen och på jorden är.Ditt, o Herre, är riket,och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.
12. Rikedom och ära kommer från dig,du råder över allt,och i din hand är kraft och makt.Det står i din hand att göra vad som helst,stort och starkt.
13. Så tackar vi dig nu, vår Gud,och lovar ditt härliga namn.
14. Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig.
15. Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp.
16. Herre, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.
17. Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.