14. Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig.
15. Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp.
16. Herre, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.
17. Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.
18. Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig.
19. Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till."
20. Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren, er Gud." Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen.
21. Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande drickoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel.
22. De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst.
23. Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin fader David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom.
24. Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo.
25. Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som före honom hade varit kung över Israel.
26. David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
27. Den tid han regerade över Israel var fyrtio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.
28. Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.
29. Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika.
30. Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som kom över honom och Israel och alla andra länder och riken.