13. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Min nåd skall inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig.
14. Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt."
15. Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
16. Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit?
17. Och ändå var detta för litet i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre, Gud.
18. Vad skall nu David mera säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner din tjänare.
19. Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
20. Herre, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vad vi har hört med våra öron.
21. Och var på jorden finns ett enda hednafolk likt ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa till att bli hans eget folk för att göra dig till ett stort och fruktat namn, när du fördrev hednafolken för ditt folk, som du hade återlöst från Egypten.
22. Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23. Och nu, Herre, låt det ord du nu har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evig tid. Gör som du har sagt.