18. Du övergav Klippan som födde dig.Du glömde Gud som gav dig livet.
19. Herren såg detta och förkastade dem,eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.
20. Han sade: "Jag vill dölja mitt ansikte för dem,jag vill se vilket slut de får.Ty de är ett förvänt släkte,barn utan trohet.
21. De har retat mig med gudar som inte är gudar,väckt min vrede med sina tomma avgudar.Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk,med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.
22. Ty genom min vrede har en eld täntsoch den brinner till dödsrikets djup.Den förtär jorden med dess grödaoch sätter bergens grundvalar i brand.
23. Jag skall hopa olyckor över dem,mina pilar skall jag skjuta på dem.
24. Hungersnöd skall drabba dem,feberglöd förtära dem,pest som bittert pinar.Jag skall sända över dem vilddjurs tänderoch gift från ormar som krälar i stoftet.
25. Ute skall svärdet dräpa deras barn,inne gör skräcken det.Unga män och jungfrur förgås,spädbarn och grånade män.
26. Jag skulle säga: Jag vill skingra dem,utplåna minnet av dem bland människor,
27. om jag inte fruktade hån från fienden,att deras ovänner skulle misstyda det,och säga: Vår hand är mäktig,det var inte Herren som gjorde allt detta."
28. Ty ett rådlöst folk är de,och förstånd finns ej i dem.
29. Vore de visa skulle de inse detta,de skulle förstå vilket slut de måste få.
30. Hur kunde en enda jaga tusen framför sig,två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem,om ej Herren hade utlämnat dem?