22. Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män framför oss som kan utforska landet åt oss, och må de sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi skall ta dit upp och om de städer vi skall komma till."
23. Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam.
24. De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och bespejade landet.
25. De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren, vår Gud, ger oss."
26. Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning.
27. Ni knotade i era tält och sade: "Eftersom Herren hatar oss har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss.
28. Vart skall vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss förskräckta, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp mot himlen, och dessutom såg vi anakiter där."
29. Då svarade jag er: "Ni skall inte bli förskräckta och inte vara rädda för dem.
30. Herren, er Gud, som går framför er, skall själv strida för er, alldeles som han gjorde för er i Egypten, inför era ögon,