17. Han överlämnade gåvorna till Eglon, kungen i Moab. Denne var en mycket fet man.
18. När han hade överlämnat gåvorna, sände han i väg folket som hade burit dem.
19. Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung." Kungen sade: "Var tysta!" Alla som stod omkring honom gick ut därifrån.
20. Ehud gick fram till honom, där han satt i sommarsalen som han hade för sig själv och Ehud sade: "Jag har ett ord från Gud till dig." När kungen reste sig från sin stol,
21. räckte Ehud ut sin vänstra hand, tog svärdet från sin högra höft och stötte det i hans buk,
22. så att fästet följde med in efter klingan, och klingan omslöts av fettet, ty han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen,
23. och då han hade kommit dit, stängde han igen dörrarna till salen efter sig och låste dem.
24. När han hade gått kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: "Han har helt säkert något privat bestyr i sin sommarkammare."
25. Men sedan de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva, och se, där låg deras herre död på golvet.
26. Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira.
27. Så snart han kom dit, lät han stöta i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen.
28. Han sade till dem: "Följ mig, för Herren har gett era fiender moabiterna i er hand." Då följde de honom och intog vadställena över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över.
29. Vid detta tillfälle slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan.
30. På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.
31. Efter Ehud kom Samgar, Anats son. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.