20. När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: "Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du så oavbrutet dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?"
21. Då svarade Daniel kungen: "Må konungen leva för evigt!
22. Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung."
23. Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade förtröstat på sin Gud.
24. Sedan lät kungen hämta de män som hade anklagat Daniel och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur, och innan de ännu hade hunnit till botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25. Därefter lät kung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som fanns på hela jorden: "Jag önskar er fred och framgång!
26. Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden,som evigt förblir.Hans rike kan inte förgöras,hans välde har inget slut.
27. Han befriar och räddar,han gör tecken och underi himlen och på jorden,han som har befriat Danielur lejonens våld."
28. Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves regering, det vill säga under persern Koresh regering.