10. Vidare såg jag i den syn jag hade på min bädd, hur en helig väktare steg ner från himlen.
11. Han ropade med hög röst och sade: Hugg ner trädet och hugg av grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren som ligger under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna.
12. Men stubben med rötterna skall lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del med djuren bland markens örter.
13. Hans hjärta skall förvandlas så att det inte mer är en människas hjärta, och ett djurs hjärta skall ges åt honom. Sju tider skall gå fram över honom.
14. Så är det förordnat genom väktarna, och så är det befallt i denna sak av de heliga, för att de levande skall veta att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. Ja, han upphöjer den ringaste bland människor till att härska över dem.
15. Sådan var den dröm som jag, kung Nebukadnessar, hade. Men du, Beltesassar, uttyd den nu, för ingen av alla de vise i mitt rike kan ge mig uttydningen, men du kan det, ty heliga gudars ande bor i dig."
16. Då stod Daniel, som också kallades Beltesassar, en stund bestört, full av oroliga tankar. Men kungen tog till orda igen och sade: "Beltesassar, låt inte drömmen och vad den betyder skrämma dig." Beltesassar sade: "Min herre, o att drömmen hade gällt dem som hatar dig, och dess betydelse dina fiender.
17. Trädet som du såg, som var stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himlen och syntes över hela jorden,
18. och som hade ett så vackert lövverk och bar så mycket frukt att det hade föda åt alla, trädet som markens djur bodde under och på vars grenar himlens fåglar hade sina nästen,
19. det är du själv, o konung. Du har ju blivit stor och väldig, och din storhet har vuxit och når upp till himlen, och ditt välde sträcker sig till jordens ände.
20. Men att konungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: "Hugg ner trädet och förstör det. Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del bland markens djur, till dess att sju tider har gått fram över honom",
21. det betyder, o konung, och detta är den Högstes beslut som har drabbat min herre konungen:
22. Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider skall gå fram över dig till dess du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.
23. Men att det gavs befallning om att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du skall få tillbaka ditt rike när du har besinnat att det är himlen som har makten.