Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Daniel 10:8-11 Svenska Folkbibeln (SFB98)

8. Jag blev ensam kvar, och när jag såg den stora synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar.

9. Då hörde jag ljudet av hans tal, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden.

10. Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer.

11. Sedan sade han till mig: "Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag vill tala till dig och res dig upp på dina fötter, ty jag har nu blivit sänd till dig." När han sade detta till mig reste jag mig bävande upp.

Läs fullständig kapitel Daniel 10