16. Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befäst för evig tid."
17. Helt enligt dessa ord och denna uppenbarelse talade Natan till David.
18. Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Herre, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit?
19. Och ändå var detta för litet i dina ögon, Herre, Herre. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden, och detta till undervisning för människorna, Herre, Herre.
20. Vad skall nu David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre.
21. För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare.
22. Därför är du stor, Herre Herre, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron.
23. Finns det ett enda folk på jorden likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk, som du har friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.
24. Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25. Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat.
26. Då skall ditt namn vara stort till evig tid så att man skall säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
27. Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön.
28. Och nu, Herre, Herre, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda.
29. Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty du Herre, Herre, har talat, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bli välsignat för evigt."