33. Och kungen sjöng en klagosång över Abner: "Måste då Abner dö en dåres död?
34. Dina händer var ej bundna,dina fötter ej slagna i bojor.Du föll som man faller för onda män."Då grät allt folket ännu mer över honom.
35. Sedan kom de alla för att förmå David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om jag smakar bröd eller något annat, innan solen har gått ner!"
36. Folket hörde detta, och det togs väl emot av alla, så som allt annat kungen gjorde togs väl emot av allt folket.
37. Hela folket och hela Israel insåg då att kungen inte hade haft någon del i att Abner, Ners son, hade blivit dödad.
38. Kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel?
39. Men jag är i dag svag, fastän jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är starkare än jag. Må Herren vedergälla den som gör ont för hans ondska."