42. De såg sig omkring, men där fanns ingen räddare,till Herren, men han svarade dem inte.
43. Jag stötte sönder dem till stoft på marken,jag krossade dem och trampade på dem som smuts på gatan.
44. Du räddade mig ur mitt folks strider,du bevarade mig till ett huvud för hednafolk,folkslag jag inte kände blev mina tjänare.
45. Främlingar kom krypande för mig,så snart de hörde talas om mig lydde de mig.
46. Främlingarnas mod vissnade bort,med bävan övergav de sina fästen.
47. Herren lever! Välsignad vare min klippa,upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa.
48. Gud, du har givit mig hämndoch lagt folken under mig.
49. Du har fört mig ut från mina fienderdu har upphöjt mig över mina motståndare,och räddat mig från våldsmän.
50. Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre,och lovsjunga ditt namn.
51. Ty du ger din kung stor seger,du handlar nådigt mot din smorde,mot David och hans efterkommande till evig tid.