3. sade Absalom till honom: "Din sak är både god och rätt, men du har ingen som hör på dig hos kungen."
4. Absalom tillade: "Om ändå jag blev satt till domare i landet, då kunde var och en som hade någon rättssak eller domssak komma till mig, och jag skulle skaffa honom rättvisa."
5. Och när någon kom fram och ville falla ner för honom, räckte han ut handen och tog tag i honom och kysste honom.
6. Så gjorde Absalom med alla israeliter som kom för att få någon sak avdömd hos kungen. Så stal Absalom Israels mäns hjärta.
7. När fyrtio år hade gått sade Absalom till kungen: "Låt mig gå till Hebron för att infria det löfte som jag har gett åt Herren.
8. Ty din tjänare gav ett löfte när jag bodde i Gesur i Aram: Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem, skall jag tjäna Herren."
9. Kungen sade till honom: "Gå i frid." Då steg han upp och begav sig till Hebron.
10. Men Absalom sände i hemlighet ut budbärare till alla Israels stammar och lät säga: "När ni hör basunen ljuda, skall ni säga: Nu är Absalom kung i Hebron!"
11. Tvåhundra män från Jerusalem hade följt med Absalom. De hade blivit inbjudna och följde med i god tro helt ovetande.
12. Medan Absalom offrade slaktoffer, sände han bud och lät hämta giloniten Ahitofel, Davids rådgivare, från hans stad Gilo. Sammansvärjningen växte i styrka och allt fler bland folket gick över till Absalom.
13. En budbärare kom till David och sade: "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom."