6. Då ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bud och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba 20 000 man fotfolk, och av kungen i Maaka 1 000 man och av Tobs män 12 000.
7. När David hörde detta, sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
8. Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden, medan de som var från Aram-Soba och Rehob tillsammans med Tobs män och maa- kateerna gick i ställning för sig själva på fältet.
9. Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna.
10. Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abisaj, som ställde upp dem mot ammoniterna.
11. Han sade: "Om arameerna blir mig för starka, skall du komma till min hjälp, och om Ammons barn blir dig för starka, skall jag komma till din hjälp.
12. Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren må göra vad han finner vara bäst."
13. Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.
14. När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för Abisaj och begav sig in i staden. Då drog Joab bort från ammoniterna och vände tillbaka till Jerusalem.
15. Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, återsamlade de sina styrkor.
16. Hadadezer sände bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. Dessa kom till Helam, anförda av Sobak, Hadadezers överbefälhavare.
17. När David fick veta detta, samlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam. Arameerna gick i ställning mot David och gav sig i strid med honom.