8. Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.
9. Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsångest, för livet är ännu kvar i mig.
10. Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre."
11. Då tog David tag i sina kläder och rev sönder dem. Så gjorde också alla de som var hos honom.
12. De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.
13. David frågade den unge mannen som hade berättat honom detta: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling."
14. David sade till honom: "Kände du ingen fruktan för att räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde?"
15. Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och stöt ner honom." Och han stack ner honom så att han dog.
16. David sade till honom: "Ditt blod komme över ditt eget huvud, för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."
17. David sjöng denna klagosång över Saul och hans son Jonatan,
18. och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som är upptecknad i "Den redliges bok":
19. "Din prydnad, Israel,ligger slagen på dina höjder.Hur har inte hjältarna fallit!
20. Förkunna det inte i Gat,ropa ej ut det på Askelons gator,för att filisteernas döttrar ej må glädja sig,de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
21. Ni Gilboa berg,på er må ej falla dagg eller regn,ej finnas fält för offergåvor.Ty nersölad ligger där hjältars sköld,Sauls sköld ej mer smord med olja.
22. Från slagnas blod,från hjältars hullvek Jonatans båge inte tillbaka,kom Sauls svärd ej omättat åter.
23. Saul och Jonatan,de älskvärda och ljuvliga,i liv och död ej skilda,snabbare än örnar var de,starkare än lejon.