29. Mose svarade honom: "När jag kommer ut ur staden skall jag sträcka mina händer mot Herren. Då skall dundret upphöra och inget hagel komma mer, för att du skall inse att landet tillhör Herren.
30. Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar Herren Gud."
31. - Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax och linet stod i knopp.
32. Men vetet och spälten slogs inte ner, eftersom de mognar senare. -
33. Sedan lämnade Mose farao och gick ut ur staden, och han räckte ut sina händer mot Herren. Då upphörde dundret och haglet och regnet strömmade inte längre ner på jorden.
34. Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare.
35. Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn, alldeles som Herren hade sagt genom Mose.