16. Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
17. Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret."
18. Men han svarade: "Det är inte ljudet av segerrop,ej heller ljudet av klaganefter nederlag. Ljudet av sång är vad jag hör."
19. När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget.
20. Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det.
21. Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?"
22. Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont.
23. De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land.
24. Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."
25. Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender.
26. Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som tillhör Herren skall komma hit till mig." Då samlades alla leviterna kring honom,