14. Folken hörde det och darrade,ångest grep Filisteens inbyggare.
15. Då förskräcktes Edoms furstar,Moabs hövdingar bävade,alla Kanaans inbyggare smälte av ångest.
16. Över dem föll skräck och fruktan.Inför din mäktiga arm stod de som förstenade,till dess ditt folk hade dragit förbi, Herre,till dess det hade dragit förbi,det folk som du hade köpt.
17. Du för dem in och planterar dempå din arvedels berg,på den plats, Herre,som du har gjort till din boning,i den helgedom, Herre, som dina händer berett.
18. Herren skall regera alltid och för evigt."
19. När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark.
20. Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.
21. Mirjam sjöng för dem: "Lovsjung Herren, ty högt är han upphöjd.Häst och ryttare störtade han i havet."
22. Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.
23. Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara.