27. skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad.
28. Och Israels barn gick åstad och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.
29. Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången som var i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen.
30. Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier, och det hördes ett högt klagorop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.
31. Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: "Stå upp och drag ut från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll gudstjänst, som ni har sagt.
32. Tag även med era får och er nötboskap, som ni har sagt, och välsigna också mig när ni drar ut."
33. Egyptierna drev på folket för att fort få dem ut ur landet, för de sade: "Annars dör vi alla."
34. Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar.
35. Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt av egyptierna att få föremål av silver och guld och även kläder.
36. Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte från egyptierna.
37. Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn.
38. Också en stor blandad folkhop drog upp med dem, dessutom får och nötboskap, en mycket stor hjord.
39. Av degen som de fört med sig ur Egypten bakade de osyrade brödkakor. Ty den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.
40. Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.
41. Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land.
42. En vakandets natt var detta för Herren, då han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt skall alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.
43. Herren sade till Mose och Aron: "Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det,
44. men en slav som är köpt för pengar får äta av det, sedan du omskurit honom.
45. Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det.