6. Då frågade kungen ut kvinnan, och hon berättade allt för honom. Sedan lät kungen en hovman gå med henne och kungen sade: "Skaffa tillbaka allt som tillhör henne och dessutom all avkastning av marken, från den dag då hon lämnade landet ända till nu."
7. Elisa kom till Damaskus medan den arameiske kungen Ben-Hadad låg sjuk. När man berättade för denne att gudsmannen hade kommit dit,
8. sade kungen till Hasael: "Tag med dig gåvor och gå och möt gudsmannen och fråga Herren genom honom, om jag skall bli frisk från denna sjukdom."
9. Hasael gick emot honom och tog med sig gåvor, allt det bästa som fanns i Damaskus, så mycket som fyrtio kameler kunde bära. Han kom och trädde fram inför honom och sade: "Din son Ben-Hadad, kungen i Aram, har skickat mig till dig och låter fråga: Skall jag bli frisk från denna sjukdom?"
10. Elisa svarade honom: "Gå och säg till honom: Du skall bli frisk igen. Men Herren har uppenbarat för mig att han ändå skall dö."
11. Gudsmannen stirrade framför sig och såg på honom till dess han blev besvärad. Sedan började han gråta.
12. Då sade Hasael: "Varför gråter min herre?" Han svarade: "Därför att jag vet hur mycket ont du skall göra Israels barn. Du skall sätta eld på deras befästa platser, deras unga män skall du döda med svärd, deras späda barn skall du krossa och deras havande kvinnor skall du skära upp."
13. Hasael sade: "Vad är väl din tjänare, den hunden, eftersom han skulle kunna göra så stora ting?" Elisa svarade: " Herren har uppenbarat för mig att du skall bli kung över Aram."
14. Han gick ifrån Elisa och kom till sin herre. Då frågade denne honom: "Vad sade Elisa till dig?" Han svarade: "Han sade till mig att du skall bli frisk igen."
15. Men dagen därefter tog han ett täcke och doppade det i vatten och bredde ut det över kungens ansikte. Detta blev hans död. Och Hasael blev kung efter honom.
16. I Jorams, Ahabs sons, Israels kungs, femte regeringsår, medan Josafat ännu var kung i Juda, blev Joram, Josafats son, kung i Juda.
17. Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem.
18. Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.
19. Men Herren ville ändå inte fördärva Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.
20. I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig.
21. Då drog Joram över till Sair med alla sina vagnar. På natten gick han till anfall och slog edomiterna, som hade omringat honom, och dem som förde befälet över deras vagnar, men folket flydde till sina tält.
22. Så avföll Edom från Juda välde och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna.
23. Vad som mer finns att säga om Jorams gärningar och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.