9. Så drog de ut, kungen i Israel, kungen i Juda och kungen i Edom. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig.
10. Då sade Israels kung: "Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!"
11. Men Josafat sade: "Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?" Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: "Elisa, Safats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer."
12. Josafat sade: "Hos honom är Herrens ord." Israels kung och Josafat och Edoms kung gick då ner till honom.
13. Men Elisa sade till Israels kung: "Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter och till din mors profeter." Israels kung svarade honom: "Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!"
14. Då sade Elisa: "Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för Josafats skull, Juda kung, så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig.
15. Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa." Och när harpospelaren spelade kom Herrens hand över honom.
16. Han sade: "Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal.
17. Ty så säger Herren: Ni skall inte märka någon vind eller se något regn, men ändå skall dalen bli full med vatten, så att både ni själva, er boskap och era övriga djur får att dricka.
18. Men Herren anser inte detta vara nog, utan han skall också ge Moab i er hand.
19. Ni skall inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni skall hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor skall ni täppa igen. Och all bördig åkermark skall ni fördärva med stenar."
20. Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.
21. Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen.