19. Men nu, Herre, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, endast du."
20. Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien
21. och detta är det ord som Herren har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig,jungfrun, dottern Sion.Hon skakar på huvudet åt dig,dottern Jerusalem.
22. Vem har du smädat och hädat,mot vem har du upphävt din röstoch högmodigt lyft upp dina ögon?Jo, mot Israels Helige!
23. Genom dina sändebud smädade du Herren,när du sade: "Med mina många vagnardrog jag upp på bergens höjder,till Libanons avlägsna trakter.Jag högg ner dess höga cedraroch utvalda cypresser.Jag trängde fram till dess yttersta boningoch dess frodiga skog.
24. Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."
25. Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,att jag i forntidens dagar bestämde det,och nu har jag låtit det komma.Du fick makt att ödelägga befästa städeroch göra dem till ruinhögar.
26. Deras invånare blev maktlösa,de blev förskräckta och stod med skam.Det gick med dem som med gräset på markenoch den späda grönskan,som med gräset på takenoch säden som förbrännsinnan det växer upp.
27. Jag vet om du sitter,om du går ut eller kommer in,och hur du rasar mot mig.
28. Därför att du rasar mot migoch ditt högmod har nått mina öron,skall jag sätta min krok i din näsaoch mitt betsel i din munoch föra dig tillbaka samma väg som du kom.
29. Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.
30. Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill.
31. Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens nitälskan skall göra detta.