3. utse då den som är bäst och lämpligast av er herres söner och sätt honom på hans fars tron och strid för er herres hus."
4. Men de blev mycket förskräckta och sade: "De två kungarna har ju inte kunnat stå emot honom. Hur skulle då vi kunna göra det?"
5. Överhovmästaren och högste styresmannen i staden, de äldste och de som fostrade kungens söner sände bud till Jehu och lät säga: "Vi är dina tjänare. Allt vad du säger till oss vill vi göra. Vi vill inte göra någon till kung. Gör vad du finner för gott."
6. Då skrev han ännu ett brev till dem och där stod: "Om ni står på min sida och vill lyssna till mina ord, så hugg huvudena av er herres söner och kom i morgon vid denna tid till mig i Jisreel." De sjuttio kungasönerna bodde hos de ledande i staden och uppfostrades av dem.
7. När de fick brevet, tog de kungasönerna och dräpte dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till Jehu i Jisreel.
8. När ett bud kom och berättade för honom att man hade fört dit kungasönernas huvuden, sade han: "Lägg dem till i morgon i två högar vid ingången till porten."
9. På morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: "Ni är utan skuld. Det är jag som har ordnat sammansvärjningen mot min herre och dödat honom. Men vem har slagit ihjäl alla dessa?
10. Ni skall veta att inget av Herrens ord faller till marken, inget som Herren har talat mot Ahabs hus. Ja, Herren har gjort det han har sagt genom sin tjänare Elia."
11. Sedan dödade Jehu alla som fanns kvar av Ahabs hus i Jisreel, även alla hans förnämsta män, hans förtrogna och hans präster. Han lät ingen komma undan.
12. Därefter steg Jehu upp och gav sig i väg till Samaria. Men när han under vägen kom till Bet-Eked-Haroim,