1. Då sade Salomo: " Herren har sagt att han vill bo i dunklet.
2. Jag har nu byggt ett hustill boning åt dig, en plats där du kan bo till evig tid."
3. Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling, medan allt folket stod.
4. Han sade: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, när han sade:
5. Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.
6. Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn skall vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel.
7. Min fader David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn.
8. Men Herren sade till min fader David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet.
9. Men det är inte du som skall bygga detta hus, utan din son, han som skall utgå från dig, han skall bygga huset åt mitt namn.
10. Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
11. Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn."
12. Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer.
13. Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen