13. och sade till dem: "Ni skall inte föra dessa fångar hit in, ty ni drar skuld över oss inför Herren, och ni förökar ytterligare våra synder och vår skuld. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel."
14. Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen.
15. Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder ibland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
16. Vid samma tid sände kung Ahas bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp.
17. Ty förutom allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar.
18. Och filisteerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Bet-Semes, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem.
19. Ty Herren ville förödmjuka Juda för Ahas, den israelitiske kungens, skull, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren.
20. Men Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd.
21. Ty trots att Ahas plundrade Herrens hus, kungshuset och furstarna och gav det åt kungen i Assyrien, hjälpte det honom inte.
22. I sin nöd syndade denne kung Ahas ännu mer genom trolöshet mot Herren.
23. Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, ty han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, vill jag offra åt dem, så att de hjälper mig." Men det var i stället dessa som kom honom och hela Israel på fall.
24. Och Ahas samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje gathörn i Jerusalem.
25. I var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att tända offereld åt andra gudar. På detta sätt väckte han Herrens, sina fäders Guds, vrede.
26. Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
27. Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem, inne i staden, ty de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.