12. Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen, så att de alla krossades.
13. Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.
14. När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem till gudar åt sig, och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.
15. Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: "Varför rådfrågar du detta folks gudar, som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?"
16. När profeten talade så till honom, svarade han honom: "Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi skall slå ihjäl dig?" Profeten sade till sist: "Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör på detta sätt och inte lyssnar på mitt råd."
17. Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels kung, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra!"
18. Men Joas, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son. Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den.
19. Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig ."
20. Men Amasja lyssnade inte till detta, ty det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand, eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar.
21. Och Joas, Israels kung, drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda kung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
22. Juda besegrades av Israel, och de flydde, var och en till sitt.
23. Och Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Joahas, blev tillfångatagen i Bet-Semes av Joas, Israels kung. När denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar.
24. Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungshuset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.
25. Men Amasja, Joas son, Juda kung, levde i femton år efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död.
26. Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
27. Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish. De sände män efter honom till Lakish och dessa dödade honom där.
28. Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.