20. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då?
21. Han svarade: Jag skall gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall också lyckas. Gå ut och gör så!
22. Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."
23. Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?"
24. Mika svarade: "Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig."
25. Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen,
26. och säg: Så säger konungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka."
27. Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, ni alla folk."
28. Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.
29. Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.
30. Men kungen i Aram hade givit en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni skall inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."