1. Hans son Josafat blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel
2. och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans fader Asa hade intagit.
3. Herren var med Josafat, ty han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna,
4. utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel.
5. Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Josafat, och han fick stor rikedom och ära.
6. Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och aserorna i Juda.
7. I sitt tredje regeringsår sände Josafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer.
8. Tillsammans med dem sände han leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elisama och Joram.
9. Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De for omkring till alla Juda städer och undervisade folket.
10. Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Josafat.
11. Några av filisteerna förde gåvor till Josafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.
12. Josafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda.
13. Han hade stora förråd i Juda städer, och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem.
14. Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän,