2. att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.
3. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet.
4. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.
5. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.
6. Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel,
7. och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.
8. Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar.
9. Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.
10. Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak.
11. Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont,
12. sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.
13. Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.
14. Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte!
15. Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.
16. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.