13. Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.
14. Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte!
15. Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.
16. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.
17. Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.
18. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.
19. Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?
20. Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?
21. Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?
22. Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras?
23. Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?
24. Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken.
25. Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.
26. Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.
27. Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst.
28. Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.