1. Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.
2. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel:
3. Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.
4. Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal.
5. På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd.
6. Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.
7. Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade.
8. Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.
9. Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.
10. Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.
11. Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund.
12. Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?