27. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.
28. Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig!
29. Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig.
30. Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.
31. När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre.
32. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.
33. Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?
34. Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig.