1. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom.
2. När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer!
3. Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj."
5. Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem.
6. Och han var förundrad över deras otro. Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade.
7. Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna.
8. Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet.
9. Sandaler fick de ha, men inte två tunikor.
10. Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare.
11. Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."
12. De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig,
13. och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14. Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom.
15. En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna.
16. När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."
17. Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias, hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne,
18. men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet att du har din brors hustru."
19. Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte
20. eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21. Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen.
22. Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det."
23. Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
24. Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
25. Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!"
26. Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne.
27. Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset.
28. Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.
29. När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
30. Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om.
31. Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
32. De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
33. Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem.
34. När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
35. Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen.
36. Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."
37. Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer och ge dem att äta?"
38. Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."
39. Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag,
40. och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.
41. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla.
42. Och alla åt och blev mätta,
43. och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk.
44. Det var fem tusen män som hade ätit.
45. Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida, medan han själv sände i väg folket.
46. Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.
47. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land.
48. Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem.
49. När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek,
50. för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det Är Jag. Var inte rädda."
51. Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad,
52. för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.
53. När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där.
54. Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus,
55. och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var.
56. Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.