12. När dagen började gå mot sitt slut kom de tolv fram och sade till honom: "Skicka iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och få mat och husrum. Vi är ju på en ödslig plats här."
13. Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." Men de svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte ska gå och köpa mat åt allt det här folket?"
14. Det var omkring fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem slå sig ner i matlag, ungefär femtio i varje."
15. De gjorde så och lät alla slå sig ner.
16. Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud för dem, bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket.
17. Alla åt och blev mätta, och bitarna som blev över plockades upp, tolv korgar fulla.
18. En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?"
19. De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
20. Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias."
21. Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon.
22. Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen."
23. Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.
24. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det.
25. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad?
26. Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet.
27. Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."