15. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
16. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.
17. Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl!
18. Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare.
20. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.
21. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
22. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter.
23. Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira,
24. för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.
25. Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.
26. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.