11. Vidare sade han: "En man hade två söner.
12. Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem.
13. Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.
14. När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd.
15. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.
16. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.
17. Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl!
18. Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
19. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare.
20. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.
21. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.