11. Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.
12. När Jesus såg henne, kallade han fram henne och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom",
13. och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud.
14. Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Det finns sex dagar då man ska arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte på sabbatsdagen."
15. Då svarade Herren honom: "Era hycklare! Lossar inte varenda en av er sin oxe eller åsna från krubban på sabbaten och tar ut den och vattnar den?
16. Men den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, skulle hon inte få bli fri från sin boja på sabbatsdagen?"
17. Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över allt det underbara som han gjorde.
18. Därefter sade han: "Vad liknar Guds rike? Vad ska jag jämföra det med?
19. Det liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."
20. Vidare sade han: "Vad ska jag likna Guds rike vid?
21. Det liknar en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills allt blir syrat."
22. På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade.
23. Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Han sade till dem:
24. "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas.
25. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni?
26. Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator.
27. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.
28. Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför.