21. Men hur han kan se nu, det vet vi inte. Vem som har öppnat hans ögon vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog att svara för sig själv."
22. Föräldrarna svarade så därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan.
23. Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom."
24. För andra gången kallade de till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare."
25. Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu kan se."
26. De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?"
27. Han svarade: "Jag har redan berättat det för er, men ni lyssnade inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?"
28. Då hånade de honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge! Vi är Moses lärjungar.
29. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den där mannen är vet vi inte."
30. Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon!
31. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men den som tillber Gud och gör hans vilja lyssnar han till.