Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Johannesevangeliet 7:27-43 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

27. Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är."

28. Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte.

29. Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig."

30. Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

31. Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska han då göra fler tecken än den här mannen har gjort?"

32. Fariseerna hörde hur folket viskade så om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut tempelvakter för att gripa honom.

33. Jesus sade då: "Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig.

34. Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma."

35. Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska finna honom? Tänker han gå till dem som bor utspridda bland grekerna och undervisa dem?

36. Vad menar han när han säger: Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma?"

37. På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick!

38. Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram."

39. Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

40. Några i folkmassan som hörde hans ord sade: "Han måste vara Profeten."

41. Andra sade: "Han är Messias", men andra sade: "Messias kommer väl inte från Galileen?

42. Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?"

43. Så blev det splittring bland folket för hans skull.

Läs fullständig kapitel Johannesevangeliet 7