17. Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade nu om detta,
18. och många kom ut och mötte honom därför att de hörde att han hade gjort detta tecken.
19. Då sade fariseerna till varandra: "Ser ni att ni inte kommer någon vart? Hela världen springer ju efter honom."
20. Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker.
21. De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus."
22. Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.
23. Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas.
24. Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.
25. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.
26. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.
27. Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit.
28. Far, förhärliga ditt namn!" Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen."
29. Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom.
30. Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er.
31. Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut.
32. Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig."
33. Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
34. Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson?"