1. Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen.
2. Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar.
3. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet.
4. Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
5. Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.
6. Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden.
7. En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren,
8. splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
9. En ringa broder ska berömma sig av sin höghet,
10. men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset.
11. Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.
12. Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom.
13. Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.
14. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär.
15. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.