10. Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr.
11. Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet,
12. så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
13. När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid.
14. Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.
15. Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat.
16. Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar.
17. När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.