9. där era fäder frestade mig och prövade migfast de sett mina gärningari fyrtio år.
10. Därför var jag vred på det släktet, och jag sade:De är ständigt vilsnai sina hjärtan,de känner inte mina vägar.
11. Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma ini min vila.
12. Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden.
13. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
14. Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet.
15. Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.
16. Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten?
17. Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?
18. Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda?
19. Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.