8. Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.
9. Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.
10. Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag också varit noga med att göra.
11. Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd.
12. Innan det kom några från Jakob brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna.
13. Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.
14. Men när jag såg att de inte var på rätt väg efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude kan leva som hedning och inte som jude, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
15. Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare.
16. Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.
17. Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte!
18. Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare.
19. Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,