6. Och de som ansågs betydelsefulla – hurdana de nu var gör ingen skillnad för mig, Gud ser inte till personens yttre – dessa ansedda ville inte ålägga mig något mer.
7. Tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna.
8. Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.
9. Och när Jakob, Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, räckte de mig och Barnabas handen till gemenskap. Vi skulle gå till hedningarna, de till de omskurna.
10. Det enda var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag också varit noga med att göra.
11. Men när Kefas kom till Antiokia gick jag öppet emot honom, eftersom han stod där dömd.
12. Innan det kom några från Jakob brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när de hade kommit drog han sig undan och höll sig avskild av rädsla för de omskurna.
13. Även de andra judarna hycklade på samma sätt, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.