7. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna förkastade blivit en hörnsten,
8. en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var det också bestämt om dem.
9. Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
10. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
11. Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.
12. Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
13. Underordna er alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både kejsaren som högste härskare
14. och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
15. Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor.
16. Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud.
17. Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren.
18. Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda.