4. Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner,
5. eftersom jag hör om din kärlek och tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga.
6. Jag ber att din gemenskap med oss i tron ska visa sig verksam och ge klar insikt om allt det goda som vi har i Kristus.
7. Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga har blivit styrkta i sina hjärtan tack vare dig, broder.
8. Även om jag nu med stor frimodighet i Kristus kan befalla dig att göra din plikt,
9. vill jag hellre vädja för kärlekens skull. Jag, Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge,
10. vädjar till dig för mitt barn som jag har fött i min fångenskap, Onesimus.
11. Förr var han inte till nytta för dig, men nu är han till god nytta för både dig och mig.
12. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta.
13. Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.
14. Men jag ville inte göra något utan ditt samtycke, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.
15. Kanske var det just därför han blev skild från dig för en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid?
16. Och då inte längre som en slav, utan som något mer: en älskad broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer då inte för dig, både som människa och som broder i Herren?
17. Så om du räknar mig som din vän, ta då emot honom så som du skulle ta emot mig.
18. Och har han gjort dig något orätt eller är skyldig dig något, sätt upp det på min räkning.