23. Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen,
24. men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom,
25. men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter muren i en korg.
26. När han kom till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge.
27. Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.
28. Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.
29. Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.
30. När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.
31. Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.
32. Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda.
33. Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka.
34. Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp.
35. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.
36. I Joppe fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga.
37. Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen.
38. Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"
39. Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.
40. Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp.