13. När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus.
14. Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa.
15. De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra.
16. De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka.
17. Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."
18. De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn.
19. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud.
20. Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört."
21. Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt.
22. Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.
23. När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.
24. När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,
25. du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare: Varför rasar hednafolken,varför tänker folken tomma tankar?
26. Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sigmot Herren och hans Smorde.
27. Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar
28. för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.